Publicerad i Betraktelser

ATT RESA SIG UPP IGEN

I livets resa ingår guppiga vägar, vandring genom snåriga och igenvuxna skogar, balansgång över gistna hängbroar högt över hisnande avgrunder. Det ingår att stänga dörrar och släppa taget. Det ingår fall ner i djupa raviner, som orsakar blödande och stora sår. Det innebär möten med monster, älvor och gudinnor. Det kommer också förr eller senare innebära djupa möten med sitt Sanna jag. 

När föreställningar och illusioner av det jag trodde var sant och riktigt obarmhärtigt grusades tvivlade jag också på mig själv och min egen styrka. Jag befann mig på vandring i Ingemansland, så långt bort från mänskligheten jag kunde komma. Där alla dörrar jag tog i var stängda och låsta och inte för mig. 

Det var en vandring i ett dimhöljt landskap, där jag trevande fick känna mig fram och låta fötterna visa mig vägen. Det var en resa varje dag, där jag sakta men säkert började förstå att jag måste börja lita på mig själv och vad jag ville med mitt liv. Där det materiella spelade mindre och mindre roll, där det viktigaste blev att ha tak över huvudet, ha en säng att sova i, ha dem jag älskar omkring mig, ha kläder på kroppen för att inte frysa och kunna äta mig mätt.  Ta en dag i taget och arbeta med att hitta nya dörrar där nycklarna passade och var ämnade för mig och mitt liv. Det handlade om att jag ändrade tankarna, började fundera på vad jag egentligen gjorde och successivt vågade jag också möta alla utmaningar och rädslor och ta ansvar för mitt liv. 

Resan fortsätter och utmaningarna kommer och går. Jag faller ibland, jag blir irriterad och arg ibland och jag puttar ansvaret framför mig ibland. Skillnaden nu är att jag hellre sätter ord på vad som gör mig förbannad och sen reser jag mig upp igen och tänker att jag har ju faktiskt valmöjligheten att ändra hur jag tänker i de situationerna. 
Jag är inget offer. Varje dag har jag möjlighet att välja hur jag vill närma mig livet och människorna i det.
Mia Backelund 2017 (C)


Publicerad i Dagens bild

Min kompis Kapten

Idag har jag varit hos en vän och hälsat på. Jag blev adopterad av den här fine lille killen som heter Kapten. Han gillade att leka och jag var ju inte sen att hänga på. Leka är kul 😄! 

Publicerad i Betraktelser

VANDRA SIDA VID SIDA

Vissa människor kommer in i ens liv av en anledning. De finns där som stöttepelare, som läromästare, som följeslagare och som vänner.
Vissa människor är i ens liv en kort tid, för att sedan vandra vidare. Då lever deras visdom ändå kvar i ens hjärta och påminner en om vad de givit för gåvor.

Jag tänker att den tomhet som känns i rummet är för att en sörjer glädjen och kärleken som kom från den personen. Och då är alla vackra minnen till hjälp – att minnas de roliga stunderna, skratten och skämten. Det är också att öppna sitt hjärta för dem som ännu finns kvar i ens liv och värna lite extra om dem.
Alla kommer förr eller senare att öppna dörren och vandra iväg mot nya mål i livet. Våga släpp taget och vet i ditt hjärta att om det är meningen så möts man igen under andra omständigheter. Värna om dem som är kvar i ens liv. Låt dem få veta att du tänker på dem, fråga dem om saker och njut av varandras sällskap. Andas, lev och älska med hela ditt hjärta. 

Livet blir meningsfullt på detta sätt – att vara med i hjärtats sång. Att se på livet med kärlekens ögon 😍
❤ Ljus & Kärlek❤

Publicerad i Betraktelser

TILLSAMMANS MED MIN BÄSTA VÄN

Solens strålar bryter fram genom molnen när jag är på väg till bussen idag. Jag ser den blåa himlen skymta fram mellan molnflaken och blir hänförd av allt det vackra som sker i naturen. För några dagar sen läste jag en artikel om att forskare kommit fram till att det finns parallella verkligheter. Det är en fascinerande tanke tycker jag. Tänk om ljuset från baksidan av molnen erbjuder en annan värld?

På tal om andra världar … 

I lördagsmorse vandrade jag och Amy upp till Mösseberg för att möta morgonen. Det märks att hon älskar berget lika mycket som jag gör, för ju längre upp vi vandrade desto ivrigare blev hon. Den sista biten sprang hon och var otroligt glad. Som alltid låg berget tyst och stilla, med ett stort lugn. Och naturen talade till oss. De gamla träden knirkade och knorrade, här och var kom olika djur fram. Vi stod länge och betraktade en liten brun ekorre som kikade lika nyfiket på oss innan den muntert hoppade vidare från träd till träd. På vägen ner förbi kurorten fick Amy som vanligt ett busryck och rusade runt med svansen i vädret och pälsen alldeles rufsig. Det är tydligt att berget har skön energi som gör gott för själ och hjärta. 

Få saker gör mig så glad som att se min bästa vän så lycklig. Det är många kramar och mys tillsammans när jag kommer till henne. I fyra år har vi varit tillsammans och för varje dag växer kärleken. Successivt har vi utvecklat tillit. Bara en sådan sak som att klippa klorna exempelvis. Det går bra nu, även om hon grälar på mig och tycker jag är dum just då. Det är en stor skillnad med tanke på hur rädd hon var när hon kom till oss 2013. 

http://www.pixabay.com