Barndomshistorier

När jag var liten brukade min farmor berätta för mig om samerna och livet uppe i Lappland. Hennes berättelser var levande och viktiga. Hon berättade om samernas liv med renar, hur de flyttade sina bostäder för att kunna vara nära renarna på sommarbete uppe på fjället och i skogarna om vintern. Hon beskrev hur det vardagliga livet såg ut. Att arbetssysslorna var att märka renarna så att man visste vems de var eller att man kokade kaffe och skaffade vatten genom att smälta snö. Hon berättade om hur man använde särskilt hö för att ha i kängorna så man inte skulle frysa om fötterna. Detta hö, som kallades sko-hö, förvarades i en särskild stol, en sk. Heinetoli. Det var en vanlig stol, fast med en stor låda, där höet förvarades. 

Hö-stol
Jag minns att hon en gång berättade om livet som småbarnmamma i Vittangi och hur hon varit ute på myren med lillpojken för att plocka hjortron/blåbär och lingon och hört ett konstigt ljud på myren. Hon tyckte att det lät som att någon visslade sa hon och tyckte att det kändes kusligt. Hon hade tagit bären, lillpojken och cyklat hem igen. Senare hade hon berättat om sin upplevelse och fått höra att ljudet som hon hört hade varit en björn. Då blev hon tacksam över att hon cyklat hem i tid.

Farmor gjorde berättelserna om samerna och livet i Norrland levande för mig och det var en vacker omtanke tycker jag. Jag var fyra år när hon skickade bud till släkten i Norrland att de skulle köpa med sig en lappmössa till mig när de kom på besök. Jag tyckte det var roligt att hålla i lappdockan Katja som hade lappdräkt och näbbskor. Och när vi pratade i telefon och skulle säga hejdå, brukade vi avsluta telefonstunden med att jojka. 

Min farmor gick bort 1986 och så här i vuxen ålder anser jag att alla berättelser om den samiska kulturen har gett mig mycket tillbaka. Kultur är viktigt på många sätt, det är inte bara normer och regler. Det handlar också om identitet och stoltheten över att veta vem man är. 

 I en dröm för många år sen, drömde jag om farmor som stod i ett vitt vinterlandskap. 

Glöm inte vem du är, sa hon och sen vaknade jag ur drömmen. 

Mia Backelund 2017 (C) 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s