Tankar om ledarskap

Idag hade vi Dialogseminarium på yrkeslärarutbildningen och jag skrev en text om hur jag ser på ledarskap. 

Den gamle greken Aristoteles försökte sig på att tolka vad som är praktisk kunskap (fronesis), vad som är vetenskaplig kunskap (epistemè) och vad som är hantverksmässig kunskap (techne). Maria Hammarén skriver i texten ”Lyssnande är hårt arbete” är man kan äga en inre visshet om sin konst. Begreppet konst, funderar jag, vad är egentligen det?

I min uppsats funderar jag kring lärarens praktiska teori och hur ledarskap synliggörs i undervisningen och vad som sker i mötet mellan elev och lärare. Jag funderar mycket över vad jag lär mig i mötet med eleven. Jag kan se att jag, för att kunna leda andra, måste börja med mig själv och mitt eget personliga ledarskap. Jag behöver veta vad jag kan triggas igång av och hur jag hanterar mina egna känslor i mötet med andra människor.

Jag tänker lärarens ledarskap i form av en ram – där står jag för struktur, respekt, lyssnande och dialog. I yrket har jag vissa riktlinjer att följa, men jag vill också ha avsikten att förstå hur eleven tänker och uppfattar sin omvärld. Jag vill följa den inre vissheten om vad som känns rätt i det specifika fallet. I de fall som jag känner att jag är osäker diskuterar jag med kollegorna.

I mötet med eleverna kommunicerar jag ramen – eftersom jag vill vara närvarande i mötet med dem. Det kan innebära att jag och eleven sitter tillsammans och tittar på uppgifter och då får jag en uppfattning om hur eleven tänker. När jag fått bilden kan jag agera och hjälpa eleven efter de förutsättningar som finns. Ibland behöver jag vara motorn som hjälper eleven framåt, som är den som sporrar och uppmuntrar eleven att fortsätta utvecklas. Som lyfter upp det som är bra och kan utvecklas så att eleven känner att de är på rätt väg.

Ibland är min uppgift den omvända, då behöver jag vara bromsen som hjälper och vägleder eleven att hitta tillbaka till rätt väg. Jag behöver vara den som förklarar att det i utbildningen finns regler och riktlinjer som ska följas.

Hammarén skriver (s. 52): ”Det finns ingen hemlighet, det är människan som är hemligheten.” och då tänker jag att det stämmer ju precis. Jag behöver ha klart för mig att jag ska se människan Kalle, människan Elsa och förstå deras behov och hur de tänker. För att kunna göra det måste jag lyssna och jag måste vara närvarande i mötet med dem.

Ledarskap är inte lätt – det är en sak att läsa om ledarskap i böckerna och en annan att agera ute i verkligheten. För det är ute i verkligheten som spelreglerna måste synliggöras så att jag begriper allvaret med ledarskap. Vissa dagar går det lätt att få med mig eleverna, och andra dagar måste jag kämpa lite extra för att få dem att följa med på vandringen. Det är naturligtvis en utmaning och det gör mig extra peppad att fortsätta testa och se om jag får med dem.

Mia Backelund 2017
(C) 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s