DEN VITA DIMMAN


Idag ligger ett stort vitt andetag framför mig när jag kommer ut från lägenheten. Någonstans på himlen kan jag ana solens försök att bryta fram genom det tjocka molntäcket. Gräset är fuktigt av gryningens dagg. 

Som så många tidigare vet jag att jag ska vila i nuet och genom aktiva val forma min framtid. Det här är dock inte en tid att forcera fram något, det som ska komma sker när det sker. För mig är det en förtröstan i den tanken – att vila i nuet och att allt är som det ska vara just nu. 

En dag kvar att arbeta och sen har jag fyra veckors skön ledighet framför mig, med min allra bästa vän vid min sida. Det är dags att ladda batterierna ordentligt och vila i lugnet, stillheten och tillvaron.

Så i Hestra sker det plötsligt – solen lyckas bryta igenom tjockan och dimman skingras en aning. Jag ser plötsligt grönskan på träden utanför bussens fönster och känner tacksamhet. Tänk att jag är en del av den här vackra världen. Känslan i kroppen är tyngd, som en vacker förvissning om att jag befinner mig i nuet utan att behöva oroa mig för något. Och det är skönt. 
Under varje dag uppstår miljontals fantastiska ögonblick att samla på. Att ta ett steg åt gången under vandringen hjälper mig att hålla fokus, för där i dimman vet jag inget om vad som väntar. Det är lönlöst att försöka forcera dimman som oftast leder till att man viker av på fel väg. 

Andas och samla kraft av ögonblicken i livet. Låta mig förtrollas av ögonblicken som får hjärtat att skratta och le. 
Mia Backelund 2017 (C)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s