Etiketter

Etiketter – vi människor använder dem dagligen. För att skapa ordning och reda. För att få en struktur och göra världen begriplig. Men jag har funderat en del på de där etiketterna som vi sätter på oss själva och andra.

Jag har funderat på hur det kommer sig att vi människor är så snara att döma både oss själva och omvärlden.

Etiketter som dum, jobbig, oviktig, ful skapar en känsla av smärta inombords, att vara felaktig. Medan etiketter som vacker, fin, viktig, stark skapar en annan klang i hjärtat.

Innan jag började jobba med min självkänsla och någon sa att jag var vacker, tänkte jag för mig själv att den personen bara sa det för att vara snäll. För jag kunde inte se det vackra i mig själv. Jag trodde på de här överenskommelserna som andra skapat om mig. De där negativa etiketterna. Dem som har kommit någonstans ifrån.

Det var ett stort arbete att leva upp till etiketterna, att vara den där tysta, blyga och tillbakadragna människan i det offentliga rummet och med familjen och vännerna en helt annan. Bygga upp en mur för att få vara ifred.
På sätt och vis var muren min räddning – den som lät mig ha en fristad.
hug-2381652_640
När jag lärde mig att älska mig själv för den jag är, öppnade jag upp mig för min inneboende styrka och potential. Jag lät andra vara och gick min egen väg, blev ensamvargen som valde att traska i mina egna fotspår.
För mig var det att bli mobbad i skolan som skapade känslan av att vara annorlunda och utanför. Länge gick jag omkring med offerkoftan på axlarna. Livet kändes tungt och fullt av motgångar. Men någonstans på vägen lyckades jag omvandla upplevelserna som jag varit med om till något nytt. Jag lärde mig av dem, växte.
Började förstå att jag inte behöver andras bekräftelse för den jag är. Jag behöver min bekräftelse. På att jag duger precis som jag själv är. Utan att be om ursäkt eller få dåligt samvete för att jag inte lever upp till samhällets förväntningar om hur jag borde vara.
Det jag har varit med om under skolåren har skapat mitt unika uttryck. Jag sa aldrig något till de där som mobbade mig. Jag gick min väg istället, sökte ensamheten och tryggheten hos mig själv.
På sätt och vis har det varit bra att leva bakom muren för att skydda mig själv. En dag var jag redo och jag slog sönder muren med styrka och kraft. Började visa vem jag egentligen är.
När jag slutade upp att bevisa för mig själv att jag skulle vara som alla andra. När jag istället började lyssna på mig själv och välja bort andra människors giftigheter, blev jag starkare.
Jag började förstå att överenskommelserna som jag valt att lyssna på tidigare var illusioner, felaktiga bilder, påtalade av andra som trodde att de kände mig.
Det blev en självuppfyllande profetia, där jag också intalade mig att jag var allt det som omgivningen sa att jag var. Det spände över många områden – från personliga egenskaper till vad jag brinner passionerat för.
woman-1901702_640

När jag stod framför spegeln fick jag syn på den lilla sprickan nere i hörnet. Den visade något underligt. Jag plockade bort skärvan och bakom den spegelbild som jag såg framträdde en annan bild av mig själv. Mer autentisk, mer levande och berikande.

Mia

Vara gnistan

En stor inspirationskälla för mitt skrivande handlar om att ta till sig hur andra tänker om att gnistra och glänsa. Kajsa Ingemarsson har skrivit tre böcker om det kreativa flödet som varje människa har.

Kajsa skriver i sin bok Den magiska gnistan (2013) att människans kreativitet är en naturkraft som vill födas och visa sig på olika sätt. Att vi har alla möjligheter skapa det vi vill skapa.

Att läsa böcker som inspirerar och använda mig av den kunskap som delas är roligt. Jag utvidgar mitt sätt att tänka och utvecklar drivkraften att göra på mitt sätt. När jag jobbade som lärare, tog jag vara på idéerna som poppade upp och testade tanken. I många fall visade sig tankegången vara gynnsam. Eleverna lärde sig lika mycket som jag när vi utforskade tankarna tillsammans.

Kajsa Ingemarsson talar om varje människas unika avtryck och jag tänker att min tolkning av kursmål och aktiviteter bidrog till att jag följde min inre röst och hur jag kan tjäna andra. Individens unika avtryck utgörs av de erfarenheter (insikter, visioner, drömmar), personlighet och möten med andra människor. Det som exempelvis inte gick så bra, plockade jag isär och funderade utförligare kring. Hittade mitt eget sätt att gå nya vägar och lyfta upp det som är viktigt. Avtrycket kan man likna vid ett filter som hjälper kreativiteten att födas.

Det som är fantastiskt tycker jag är hur jag med en enda insikt, justerar hur jag ser och tänker om livet just nu.

Mia

När en saknar sin bästa kompis

Ingen som haft en hund i sitt liv kan förstå vilken otrolig vänskap som utvecklas mellan hunden och dess ägare. Det är ett starkt band, en ömsesidig vänskap, en otrolig kärlek.

Amy är på kenneln och tar hand om sina valpar några veckor till innan vi möts igen. Då får hon komma hem till sin rätta flock, de människor och djur som hon älskar. Jag saknar morgonpromenaderna, myset i sängen eller soffan, konsterna, skratten och all den villkorslösa kärleken som hon ger mig.

Från Pia som hennes uppfödare heter, kom dessa bilder igår:

Foto: Pia Mårtensson

Några veckor till, sen kommer Amy hem till oss igen 💕

Mia

Musik i centrum: Nova Kvartett

En trevlig begivenhet på lördagsförmiddagarna är Musik i Centrum, här i Falköping. I den vackra kyrkan, St Olof, kan man under en halvtimme lyssna på vacker musik. Idag var det fyra unga musiker som kallar sig för Nova Kvartett som stod för programmet. Med stråkar och piano framförde de ett fint program inspirerade av klassiska kompositörer som Claude Debussy, Astor Piazzolla och Gabriel Fauré.

Jag kan varmt tipsa om att ta sig tid att gå på Musik i Centrum och skapa en fin lördagsförmiddag.

Mia