Nya äventyr

I morgon börjar jag mitt nya jobb på Plusgymnasiet som gymnasielärare. Idag fick jag en fin lycka till hälsning från kollegorna på MedLearn. Värmer gott i hjärtat att veta att de tänker lite extra på mig.

Livet är en resa fylld av möjligheter!

Jag vill säga tack för fina stunder och önskar Er lycka till med att utveckla verksamheten i Växjö.

Mia

Musik i centrum: Nova Kvartett

En trevlig begivenhet på lördagsförmiddagarna är Musik i Centrum, här i Falköping. I den vackra kyrkan, St Olof, kan man under en halvtimme lyssna på vacker musik. Idag var det fyra unga musiker som kallar sig för Nova Kvartett som stod för programmet. Med stråkar och piano framförde de ett fint program inspirerade av klassiska kompositörer som Claude Debussy, Astor Piazzolla och Gabriel Fauré.

Jag kan varmt tipsa om att ta sig tid att gå på Musik i Centrum och skapa en fin lördagsförmiddag.

Mia

Om att gå några mil i någon annans skor

Jag tycker det är viktigt att poängtera att alla människor gör så gott de kan efter sina egna förutsättningar. Och att istället för att vara för snabb med att döma andras beteende försöka förstå vad som ligger bakom beteendet.

För alla är vi på en egen resa, med utmaningar att tackla. Vi möter svårigheter, ramlar och slår oss illa. Det underlättar inte att mötas med oförståelse från omvärlden och andras tolkning om vad som anses vara rätt eller fel. Det är svårt att hitta styrkan i sådana stunder.

För när allt kommer omkring är en bara människa. En människa med fel och brister, styrkor och svagheter som alla andra. Om du inte förstår – fråga istället för att dra förhastade slutsatser.

Det sägs att för att skapa förståelse behöver man kliva i den andres skor och vandra tillsammans över samma stenar, ramla ner i samma gropar för att slutligen förstå.

Jag väljer att visa kärlek, medkänsla, respekt och acceptans.

Mia

En manual i snällhet

Att vara en snäll mot mig själv och andra runt omkring mig ser jag som en viktig sak. Det handlar inte om att vara snäll för att andra ska kunna göra som de vill med mig, utan vara snäll för att jag kan ge något tillbaka.

Så vad är snällhet för mig då?

Dels är det att vara snäll mot mig själv:

  • Sätta gränser och visa hur jag vill bli behandlad.
  • Säga nej till det jag inte vill och ja till sådant jag vill.
  • Lyssna på känslan i kroppen och vad den säger.
  • Vara glad och stolt för att jag är jag och vad jag kan.
  • Vara glad över hur långt jag har kommit idag.
  • Vara tacksam över allt jag är med om här i livet som lär mig viktiga saker om mig själv.

Dels är snällhet också att vara snäll mot andra människor:

  • Ha förståelse för att alla har sin egen uppfattning om hur verkligheten ser ut.
  • Lyssna och försöka förstå.
  • Acceptera att människor är på sitt sätt och respektera dem i alla fall.
  • Inte döma någon för att jag lyssnar på andras åsikter, utan lära känna personen istället.
  • Säg TACK till andra människor för att de finns i ditt liv.

Jag tänker att snällhet inte är att bortse från mina egna behov, men ibland ändå behöva kompromissa för att lösa saker. Snällhet handlar också om självkänsla, självbild och att ha medkänsla för sig själv och för andra.

Exempelvis

Jobbar jag med att stärka min självkänsla och självbild, blir jag mindre hotad av vad andra tycker och tänker om mig och vad jag gör. Jag gör mitt bästa för att vara den person som jag vill vara idag. Och jag slår inte på mig själv när något blir fel, jag ser hellre på vad det var som gick snett och ändrar på det.

Vad tänker du om att vara snäll?

Mia

ATT VÅGA SPRÅNGET


Någon klok person har sagt: 

”Vi ser inte världen som den är, vi ser världen som VI är”.

Genom hela livet tar vi med oss livserfarenheter om den vi är och vad vi ska göra/inte göra. Dessa erfarenheter har förts över till oss från tidigare generationer och vi växer upp med olika föreställningar om hur livet ska gestalta sig. 
Alla människor har både sanningar och lögner som programmerat oss. Från välmenande föräldrar har vi fått lära oss vad som passar sig och vad man ska undvika för misstag så att man kan bli en ”normal” människa. Denna programmering bygger på rädsla och rädsla är en stark kraft. 

När jag började min medvetna vandring i personlig utveckling för tolv år sen var jag en rädd människa. Jag kände mig utanför ibland, men när jag under dessa år valde att skala bort lager av olika livslögner så har en annan bild av mig själv tagit form. 

En mycket sannare och renare bild av den jag egentligen innerst inne är i mitt hjärta. På olika sätt har jag tydliggjort för mig själv milstolpar i min utveckling. Milstolpar som är sanning för mig.

Jag tänker att livet är en fantastisk resa, men vi tenderar att glömma bort att ALLT ÄR MÖJLIGT för att vi hellre lyssnar på rädslan som ropar alldeles för högt. 

Från att ha varit en person som la min egen lycka i andras händer, har jag börjat tänka och lyssna på kroppens språk mycket mer. 
Jag har förstått att när jag tillåter att rädslan styr i livet, blir jag sjuk av stressen som produceras. Det är lätt att dras med och känna oro inför framtiden, men jag väljer att bryta där och istället tänka i aktiva val. 
Vad som helst kan hända i morgon och jag funderar över hur jag vill förhålla mig till det. 

– Ska jag välja prestigefyllda arbetsplatser eller ska jag välja en väg som känns bättre för mig? 

– Om jag ändå ska flytta, varför inte söka nytt jobb där jag vill bo?

När jag sätter hjulen i rullning på detta sätt tar jag över kontrollen. Jag är inte beroende av prestigefyllda arbetsplatser, jag har all makt att skapa mitt eget liv och det är spännande tycker jag. 
Tidigare erfarenhet från att arbeta i verksamheter där man inte visste från månad till månad hjälper mig att handla. 

– Tänk framåt, hur ser drömframtiden ut? 

– Hur ser drömjobbet ut?

Monster finns bara i mitt huvud, så jag tänker istället: Vad är det värsta som kan hända? Och väljer att handla aktivt istället. 

 Mia Backelund 2017 (C)

Ledarskapets olika sidor 


För två år sen var jag ny som lärare och skulle lita på min inre kreativitet och ledarskap i mötet med eleverna. Jag minns att jag vid första lektionstillfället gick in i klassrummet med inställningen ”Hm, jag är nervös, och det är okej att vara nervös” och så gjorde jag på samma sätt som jag sett mina kollegor göra när jag deltagit på lektioner hos dem.

Min största farhåga för den lektionen var att jag skulle prata för fort och inte ha något mer att prata om den lektionen. Men när jag utvärderande min insats efter föreläsningen kunde jag konstatera att jag hade fullföljt den, jag hade satt eleverna i arbete och jag hade genomfört min allra första lektion. När jag idag ser tillbaka på den allra första dagen, tänker jag att jag har utvecklats enormt mycket under dessa två år, både i mitt lärarskap och i mitt ledarskap.

Cohen (citerad av Ann Buttiner, 2002) beskriver att kreativitet är en process med olika faser. Processen börjar med en initialfas som innebär att man får uppslaget till en idé av någon form. Som ny lärare hade jag min praktiska erfarenhet från åren som undersköterska med mig i bakfickan och jag hade ledarskapserfarenhet från mina år som Sjukvårdare i Lottakåren. Det är kunskaper som jag har nytta av i många olika situationer i vardagslivet. Min idé om ledarskap handlar om att inte vara den som går i täten hela tiden och leder andra längs vägen, utan för mig handlar också ledarskap om att gå bakom och se till så att alla kommer med efter sina egna förutsättningar.

Nästa fas handlar om intersubjektivitet och jag diskuterade mina tankar om ledarskap med mina kollegor, vårdlärare men även med vänner. Genom att jag synliggjorde min idé om ledarskap för andra i min omgivning så fick jag också syn på vad i mitt ledarskap som skulle kunna utvecklas och bli bättre. Jag kunde i den analytiska fasen få syn på delar som jag ändrade på och tänkte nytt. Jag har testat många olika infallsvinklar och skrivit loggbok för att ha koll på mig själv och hur jag tänker kring olika företeelser. Jag tycker det har varit ett riktigt bra verktyg att vara en reflekterande praktiker i mitt klassrum.

När jag nu befinner mig i syntesfasen och ska börja samla ihop vad jag lärt mig om ledarskap så inser jag att alla reflektioner som jag har gjort har hjälpt mig i hur jag har utvecklats som lärare. Buttimer (2002) skriver att originalitet, enhetlighet och stil är viktiga kriterier som är en del av slutprodukten. Jag har hittat mig själv i ledarskapet och vem jag är som lärare. Jag vet vilka mina ambitioner är och är väl medveten om hur jag tänker i frågor som rör kontroll, disciplin och fostrande. Gerald Stieg skriver att man inte ska förväxla mål och medel utan det är viktigt att ha klart för sig med vilken syfte jag sätter när jag går in i klassrummet. Vad vill jag att eleverna ska göra idag och hur ska jag nå fram till dem så de förstår vad jag menar?

Ibland behöver jag backa tillbaka och inte ha så bråttom. Jag behöver sätta mig ner och lyssna på vad eleverna har att säga om hur de vill ha det och på så sätt få en ny infallsvinkel i mitt ledarskap.

Den sista fasen översiktsfasen handlar om att jag behöver se den stora bilden av ledarskap och inte bara varje del. Så jag behöver fundera och synliggöra för mig själv vad begrepp som kontroll, disciplin, fostran, motivation, behov och individualisering betyder för mig som lärare. Jag behöver ha klart för mig vilka mål som jag sätter upp för lektioner och kurser och fundera på hur jag kommunicerar och visar dessa handlingar för eleverna.

Buttimer (2002) skriver att känslan som man känner när pusselbitarna faller på plats och det man gör faktiskt fungerar resulterar i brusande glädje och jag känner igen mig i denna beskrivning. Jag upplever stunder varje vecka då stegen är lätta och jag skulle vilja ta ett par danssteg när jag går genom korridoren till mitt arbetsrum efter lektionen, just för att allting har klaffat och det jag gjorde blev bra.

Ibland upplever jag förstås det motsatta också och det tycker jag är intressant att det inte gick som jag ville att det skulle gå. Då behöver jag ta mig en funderare på vad jag gjorde som resulterade i detta scenario och vad jag ska ändra på till nästa gång.

Jag tänker att lärarens ledarskap är ett gediget hantverk som omsorgsfullt slipas fram vid varje möte som jag har med eleverna. Att vara ledaren som lyssnar, bekräftar och ser eleverna är viktigt.

Källor:

Tillberg, Peter.(2002). (red.) Dialoger – om yrkeskunnande och teknologi. 
Mia Backelund 2017 (C)