En manual i snällhet

Att vara en snäll mot mig själv och andra runt omkring mig ser jag som en viktig sak. Det handlar inte om att vara snäll för att andra ska kunna göra som de vill med mig, utan vara snäll för att jag kan ge något tillbaka.

Så vad är snällhet för mig då?

Dels är det att vara snäll mot mig själv:

  • Sätta gränser och visa hur jag vill bli behandlad.
  • Säga nej till det jag inte vill och ja till sådant jag vill.
  • Lyssna på känslan i kroppen och vad den säger.
  • Vara glad och stolt för att jag är jag och vad jag kan.
  • Vara glad över hur långt jag har kommit idag.
  • Vara tacksam över allt jag är med om här i livet som lär mig viktiga saker om mig själv.

Dels är snällhet också att vara snäll mot andra människor:

  • Ha förståelse för att alla har sin egen uppfattning om hur verkligheten ser ut.
  • Lyssna och försöka förstå.
  • Acceptera att människor är på sitt sätt och respektera dem i alla fall.
  • Inte döma någon för att jag lyssnar på andras åsikter, utan lära känna personen istället.
  • Säg TACK till andra människor för att de finns i ditt liv.

Jag tänker att snällhet inte är att bortse från mina egna behov, men ibland ändå behöva kompromissa för att lösa saker. Snällhet handlar också om självkänsla, självbild och att ha medkänsla för sig själv och för andra.

Exempelvis

Jobbar jag med att stärka min självkänsla och självbild, blir jag mindre hotad av vad andra tycker och tänker om mig och vad jag gör. Jag gör mitt bästa för att vara den person som jag vill vara idag. Och jag slår inte på mig själv när något blir fel, jag ser hellre på vad det var som gick snett och ändrar på det.

Vad tänker du om att vara snäll?

Mia

Glada nyexaminerade yrkeslärare

Igår var det sista dagen på Yrkeslärarprogrammet vid Linnéuniversitetet. Två år där jag lärt mig enormt mycket och har fått många verktyg på vägen. Jag har också haft förmånen att lära känna fantastiska människor som inspirerar och som blivit mina förebilder.

Foto:Maria Wilandson

DEN VITA DIMMAN


Idag ligger ett stort vitt andetag framför mig när jag kommer ut från lägenheten. Någonstans på himlen kan jag ana solens försök att bryta fram genom det tjocka molntäcket. Gräset är fuktigt av gryningens dagg. 

Som så många tidigare vet jag att jag ska vila i nuet och genom aktiva val forma min framtid. Det här är dock inte en tid att forcera fram något, det som ska komma sker när det sker. För mig är det en förtröstan i den tanken – att vila i nuet och att allt är som det ska vara just nu. 

En dag kvar att arbeta och sen har jag fyra veckors skön ledighet framför mig, med min allra bästa vän vid min sida. Det är dags att ladda batterierna ordentligt och vila i lugnet, stillheten och tillvaron.

Så i Hestra sker det plötsligt – solen lyckas bryta igenom tjockan och dimman skingras en aning. Jag ser plötsligt grönskan på träden utanför bussens fönster och känner tacksamhet. Tänk att jag är en del av den här vackra världen. Känslan i kroppen är tyngd, som en vacker förvissning om att jag befinner mig i nuet utan att behöva oroa mig för något. Och det är skönt. 
Under varje dag uppstår miljontals fantastiska ögonblick att samla på. Att ta ett steg åt gången under vandringen hjälper mig att hålla fokus, för där i dimman vet jag inget om vad som väntar. Det är lönlöst att försöka forcera dimman som oftast leder till att man viker av på fel väg. 

Andas och samla kraft av ögonblicken i livet. Låta mig förtrollas av ögonblicken som får hjärtat att skratta och le. 
Mia Backelund 2017 (C)